Äntligen, äntligen klar med alla stjärnorna. Nu tror jag att
jag kan virka dessa, förvisso roliga och superfina stjärnor, med förbundna ögon, upp och ner på, om någon väcker mig mitt
i natten.
Nu kan man ju tro att ”äntligen” betyder, woho, jag är klar. Eller i alla fall att nu ser jag slutet.
Sakta inser jag att det är en stund kvar. Sammanfogningen blir mer komplicerad än jag förutsåg.
Det blir ju ett stort hål mellan rutorna som måste fyllas. Jag
tänkte ju från början sammanfoga på ett annat sätt , men då blir monteringen av
själva plagget fel i slutänden. Detta är charmen med handarbete. Lösa problemen
längs vägen. Lite vardaglig IQ –stimulans i en stickdesigners garnbubblaJ Så jag fick klura ut
en liten enkel ministjärna , blev helt ok.
Puh……snart klar, snart klar, eller…..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar